matlagning

Jag har blivit bättre på att laga mat och har fått bra recept på vegetariska rätter som innehåller linser. Jag har lärt mig att göra linssoppa och vegetarisk färs som innehåller belugalinser i stället för soja eller quornfärsen. Det känns bra eftersom linser känns som mer riktig mat än quorn eller soja. Quorn är gjort på en syntetiskt framställd svamp och soja innehåller genmodifierad råvara. Och det känns inte direkt mysigt. Därför är jag glad att jag har lärt mig att använda linser i min matlagning. Linser är också bra för magen och ger en bra mättnadskänsla samtidigt som det är gott. Jag gör också en broccoligratäng på broccoli (givetvis!), tomater, kidneybönor, gul lök och så toppar jag den med fetaost och sedan in i ugnen. Den blir riktigt god och ger bra energi. Jag mår bättre när jag lagar mat och inte bara lever på färdigmat och så är det bra för min ekonomi. Lagar jag en omgång till exempel broccoligratäng så går det bra att göra matlådoch och frysa in dem till senare. Linssoppan och den vegetariska färsen på belugalinser är mättande och räcker länge. Veg. färsen är också god att äta till fullkornspasta. Det var dagens mattips! 

Grådassig poesi i det sista andetaget av November

Duggregnande
Byråkratgrått 
paraplyväder. 
I den sista rosslingen
av November. 
Bilarna åker fram och tillbaka
och färgar himlen än mera
grafitgrå. 
Bilköer som ringlar sig framåt
för att hinna ringa på en ytterdörr
hos någon 
som inte var hemma. 
Och i centrums utkanter
vill julfirarna desperat 
shoppa sig lite julefrid
på lågprisbutikens överfyllda
butikshyllor. 
Här går jag, med vinterskor 
som har blöta tår. 
Jag skulle ha tagit de andra. 
Och skriver verklighetens 
kala, avskalade
novemberpoesi
genom duggregnfläckiga
glasögonglas. 
Vart tog arbetshästen med
släden vägen? 
Och den fluffiga pudersnön
och alla nyheter på teve som 
fyller en med glädje. 
-Man ska tänka positivt!  säger 
optimistcoachen. 
Jag tar till mig budskapet medans 
jag står stadigt på asfalten 
i mina vinterskor med duggrengsblöta tår. 
Och jag hoppas att allt blir bättre. 
I Januari. 
På matvarubutikens fasad har de 
prytt väggen närmast taket med
lysande snöflingor. 
 

Jag ska inte ta skit igen!

 Jag ska inte ta skit igen.
Jag ska bli bättre på att 
stå upp för mig själv. 
Att visa mig själv och 
andra att jag kan och klarar 
lika mycket som de. 
Jag förtjänar att bli bemött
med respekt. 
Jag förtjänar att ha mitt 
personliga space! 
Varken min kropp eller jag som 
person ska inte behöva bli
utsatt för kränkningar. 
Jag ska inte behöva ta 
kommentarer eller närmanden 
från någon som jag 
INTE 
vill få sådana kommentarer 
ifrån. 
Jag ska INTE behöva det. 
Ingen ska behöva det. 
Som Stina Wolter sa på nyhetsmorgon 
för någon vecka sedan:
- En kropp ska vara okränkbar. 
Den ska bara få finnas. 
Jag ska inte behöva känna någon
skam, eller några skuldkänslor 
för att jag får kommentarer från 
någon som borde veta att 
det han säger är fel 
och inte önskvärt
på 
en 
fläck. 
Jag bestämmer 
vem jag blir kär i. 
OCH
Jag bestämmer
vem 
som ska 
hålla sig
SIN 
KANT. 
Med en fet mur emellan
Bara för att markera
DISTANSEN. 
Vad var det Helena Bergström sa
på Malou, Efter tio? 
Placera skammen
där den hör hemma. 
Jag tänker stå upp
för mig själv nu. 
Och jag är inte ansvarig 
för att tillfredställa 
någon annans 
egoistiska behov. 
Håll dom i schack säger
jag 
bara. 
Ta bort händerna 
från min stol. 
Bara gå. 
Och 
stäng 
dörren
efter dig. 
Jag tänker ta mig friheten
att drömma
om någon vacker. 
Någon som vill finnas där. 
Som jag vill
ska finnas där. 
Någon som respekterar mig. 
Jag vet att han finns
någonstans. 
Och att vi är värda 
varandra.