Kränkande särbehandling - eller hur vill jag bli bemött?

Jag vill bli bemött med respekt för jag är lika mycket värd som alla andra. Jag vill att min utbildning ska värderas som värdefull av omgivningen, för jag har kämpat lika hårt som alla andra. Jag vill att andra ska se det jag kan, eftersom jag kan lika mycket och är lika intelligent som alla andra. Jag vill att andra talar vänligt med mig och inte använder en skillnad i språket när de talar med mig eftersom jag inte är otrevlig mot andra. Jag vill bli sedd för den person som jag är och för de kunskaper, förmågor och talanger som jag har. Jag vill att andra i första hand ser mina styrkor, och hur mycket jag jobbar med mig själv, och inte mina svagheter. Jag vill att andra i första hand ser mig som person och inte min diagnos, för jag är en person med en autismdiagnos, och inte en diagnos hos en person. Det är en väldigt stor skillnad. Jag vill bli sedd för de bra saker som jag kan, som jag gör och som jag är! Och om man nu absolut känner att man behöver se diagnosen. Se styrkorna och det positiva som också kommer med den och inte bara det negativa. Det kräver en stor styrka, en rejäl portion självinsikt och en stor envishet för att leva ett liv med autism. Det kräver också att jag är beredd att jobba med mig själv och det gör jag. Jag har gjort en jäkla resa för att mitt liv ska se ut som det gör idag, och även för att mitt mående ska vara så bra som det är idag. Det har inte varit en promenad i parken, men det har varit så jäkla värt det. Men andra behöver också acceptera och respektera mig som jag är. Jag är jag, och jag är lika värdefull, kunnig, duktig, kreativ och kompetent som alla andra.

koll på cashen!

Jag har haft problem med att få min ekonomi att gå ihop, men det var länge sedan nu. Det har varit mycket ångestfyllt och jobbigt och stressande för mig när jag inte fick det att fungera ekonomiskt. Jag kunde inte planera min ekonomi och så krånglade det med pengar när jag blev arbetslös. Jag har gått på socialbidrag, och även fått avslag från socialen och inte haft mycket på kontot. Det har varit på den nivån att min hyra ska betalas inom några dagar, men jag har typ omkring tio spänn på kontot och vet inte hur det ska gå ihop. Jag har gråtit över detta och ringt till mina släktingar som också har blivit oroliga. Jag har blivit tvungen att sälja mina musikinstrument och även min teve när jag inte fick ihop det med min privatekonomi. Jag har fått hjälp med kontakten med myndigheter från vuxenhabiliteringen i Gävle när jag var klar med min utredning. Där fick jag också hjälp med att få en boendestödjare. När jag fick boendestöd så hjälpte hon mig med kontakten med myndigheter. Jag fick också en kassabok. Den använder jag fortfarande. I den skriver jag vad jag handlar och hur mycket jag har kvar på kontot. Jag kan också se hur mycket pengar jag har kvar när jag har betalat mina räkningar och hur mycket pengar jag har i veckan.
Ett problem som jag har är att jag har handlat mycket saker. Det kan vara saker som jag har ansett att jag har behövt, men också onödiga saker som belastar min ekonomi. Kassaboken hjälper mig att se att jag inte har så mycket pengar som jag tror att jag har och att jag behöver hushålla med min ekonomi. Det är viktigt att ha koll på sin privatekonomi eftersom det gör att jag blir lugnare, stressar mindre och även har råd till att göra sociala saker som att till exempel gå på bio.
Jag betalar mina räkningar själv på internetbanken. Det tog lång tid innan jag lärde mig det, och det var min bonuspappa som lärde mig att betala mina räkningar. Men nu tycker jag att det fungerar bra. Kassaboken har hjälpt mig att ha ett sparande, och internetbanken gör så att jag får översikt över ekonomin och ser vad som finns på kontot. Jag jobbar inte hela året och under de månader som jag inte jobbar behöver jag spara pengar så att jag har en dräglig inkomst att leva på när jag är arbetssökande. Jag vill leva ett så självständigt och oberoende liv som möjligt och därför vill jag också vara bra på att sköta min privatekonomi. Jag är glad att jag har blivit mycket bättre på det än vad jag var förut för flera år sedan. Det gör att jag mår bättre och kan ta det lugnare och känna en ekonomisk trygghet. Pengar är inte allt, men man behöver ändå ha en ekonomisk trygghet för att kunna må bra och leva ett oberoende och tryggt liv.

Sandvikens centrum är äntligen klart!

Sandvikens centrum har varit under ombyggnad under många år och jag kommer ihåg förra året, och förr förra året när det var en riktig labyrint i staden och man fick kryssa sig fram. Men nu är det äntligen klart och jag tycker att det har blivit riktigt fint.
Det har blivit mycket mer växtlighet och träd och även bänkar där man kan sitta och vila. Det är mer rörelse i stan nu sedan den gjordes om.
Det har också blivit en lekpark med studsmattor och även bänkar och planteringar och det är ofta barn som är där och leker.
Vilobänkar där föräldrar kan sitta och ha uppsikt över barnen!
Gågata i Sandvikens centrum.
En varm sten, men vid fotograferingen konstaterade fotografen att den var iskall!
Vilobänkar
Jensasparken
Höstplantering i Jensasparken
Utanför kulturcentrum
Kyrkan. I Sandviken är vi trogna kyrkobesökare! :) Alla dagar i veckan.
Kanalgården är ett fint äldreboende som ligger i Sandvikens centrum, och här finns även en restaurang som är öppen för allmänheten.