Jag har fått en symaskin!

Jag har fått tillbaka min gamla symaskin som jag hade och sydde på hemma när jag gick sömnadsutbildningen på Komvux för många år sedan. Det känns som jag har fått tillbaka en gammal kär kompis som jag har saknat. Den här maskinen ska få stå framme och jag kommer att sy på den. Jag och min nya maskin blev aldrig riktigt polare men den här maskinen tycker jag om att sy på. Det blir fina broderisömmar på den och det är en bra symaskin som det är lätt att sy på! Jag har testat lite broderisömmar på den avklippta delen av en väska. Det var hål i väskan och jag klippte av underdelen och lagade den och sydde en ny botten på den. 
 

Självmord - Dörren som alltid borde vara låst. För det är verkligen fel utväg.

Jag är ledsen över att AVICII har gått bort. De berättade på nyheterna att han hade panikångest inför varje spelning och att stressen blev så stor att han inte längre orkade leva sitt liv. Han var en otroligt talangfull person och jag beundrar honom mycket för den musik som han skrev. Jag tror att han älskade sin musik och även sina fans men att allt blev för mycket. Han var en världsartist och som de sa på nyheterna: - Det var en kille i keps som skulle sköta allt det där och allt blev för mycket. Jag tycker att det är så tragiskt att vi lever i ett samhälle där allt fler ser suicid som den enda utvägen för att komma ur ett dåligt mående. Det ska inte vara så. Jag har läst någonstans att självmord är en slutgiltig "lösning" på ett tillfälligt problem. När jag skriver detta menar jag inte att förminska andra personers svårigheter. En skilsmässa kan vara lika jobbig att gå igenom som att förlora en anhörig. Fysiska sjukdomar kan vara mycket smärtsamma och med en tuff behandling. Man kan också ha någon form av psykisk ohälsa och må dåligt på grund av att det är svårt att få livet att gå ihop på grund av det. 
 
 
Bilden är hämtad från SPES hemsida
Men att ta livet av sig är enligt min mening att gå av spelplanen när man ligger under med 7-0 i slutet av första halvlek. Man får aldrig en chans att hämta upp underläget igen. Jag är övertygad om att saker alltid kan bli bättre. Jag har förlorat två kära släktingar därför att de av olika anledningar som jag inte tänker gå in på här inte längre orkade fortsätta leva sina liv. Det har varit riktigt jobbigt för mig att förlora dem och jag kommer alltid att sakna dem och minnas dem för de var så fina personer. När min kära kusin gick bort därför att hon mådde mycket sämre än jag förstod kändes det som att jag förlorade en syster och min bästa vän. Jag har också levt med självmordskänslor och tankar på att jag inte längre vill fortsätta leva. Det är riktigt jobbiga och svåra känslor att känna. År 2015 fick jag en riktigt rejäl ångestattack. Jag har haft ångestproblematik länge men den svåraste attacken som jag har haft någonsin fick jag år 2015. Om man kan gradera fysisk smärta så tänker jag att man också borde kunna gradera psykisk smärta på en skala, och den psykiska smärta som jag kände då under den ångestattacken var en åtta där tio är så hög ångest som det bara går. Jag ville inte längre leva. Men smärtan gick över, fast det blev en rejäl tankeväckare. Och jag ville INTE få tillbaka en sådan ångestattack igen. Då hade jag två val, att fortsätta som förut utan att göra några förändringar i mitt liv och riskera att få tillbaka ångesten igen, eller att jobba hårt på att få bort allt negativt ur mitt liv som jag mår dåligt av. Om man mår dåligt så kan man, vilket jag också gjorde söka upp vårdpersonal och få mediciner som hjälper mot ångest eller annan problematik. Psykologer och kuratorer finns också om man behöver prata och släppa ur sig det som är svårt och jobbigt. De kan vara ett riktigt bra stöd. Det första som jag tror man behöver göra om man mår dåligt är att minska på den psykiska pressen och alla krav och känna att man får finnas till utan att behöva prestera något. Man behöver också ha ett socialt kontaktnät som är stödjande och finns där när det känns som att man vill falla igenom. Hemmet behöver också vara en stödjande och upplyftande miljö och så är det viktigt att man har en sysselsättning/jobb eller daglig verksamhet som man trivs med. Är man utsatt för kränkande särbehandling och har försökt att göra något åt sin situation, eller helt enkelt inte orkar ta alla taskiga kommentarer längre, så är mitt råd att sluta på jobbet. Jag har själv varit i samma situation och man har det betydligt bättre som arbetslös än på en arbetsplats där man blir mobbad. Det är stor risk att man blir sjuk på lång eller kort sikt om man inte mår bra på jobbet och om kraven på att prestera och räcka till är för stora. När jag mådde dåligt satt jag och googlade på Internet, men jag hade tur och hittade bra och peppande sidor som motiverade till att kämpa på och fortsätta leva och det hoppas jag att det här blogginlägget gör också. Varje person som väljer att inte längre fortsätta leva sitt liv är en stor och oersättlig förlust för hela samhället. 
 
AVICII var en stor världsartist och jag tycker mycket om hans sånger. Hans fina och medryckande musik kommer alltid att finnas kvar. 
 

Jobbsökartripp till Ockelbo!

Jag var till Arbetsförmedlingen i Ockelbo idag på en information med två arbetsgivare som berättade om Jädraås herrgård. Det är en fin miljö och det finns möjlighet att arbetsträna där. 
 
 
Jag tog också en promenad på Wij Trädgårdar. 
 
Skogens trädgård
 
 
 
 
Pergola
 
Studentträdgård
 
 
Trädgårdens hus. När jag gick förbi rosträdgården blev jag glad för det var trädgårdsstudenter där från Bollnäs folkhögskola som jobbade i rosträdgården. De har ett roligt och spännande år framför sig i den här fina miljön så jag hoppas att de tar vara på tiden. 
 
Röda längan. 
 
Ateljén och roliga spår av att det äntligen finns studenter som pluggar på Wij trädgårdar igen!