Viken - Det går ju faktiskt att komma ifrån dig en stund!

Jag är glad att jag lever för att puckla på min comfort zone för min värld blir större och rikare och mer spännande då. Jag har verkligen inte vågat ta mig ut själv men när jag jobbar med någonting, som till exempel att bli bättre på att ta mig ut då tar jag verkligen tag i det. Får väl spara pengar nu, men det är en jäkla kick att bestämma sig för att åka till en stad som man inte har varit i på länge när man hoppar av tåget. Jag har dåligt lokalsinne, fast det har blivit bättre, och så har jag tufft med sociala saker, men jag har tränat på det också. Det var länge sedan som jag var till Falun och i dag i eftermiddags tog jag tåget dit.
 
Bilden är från Google bilder. 
 
När jag reser iväg så har jag inget annat val än att klara mig själv och hitta och fråga någon i Falun om jag behöver fråga om något. Och det är en sådan bra social träning. Och att jag får ett mycket bättre lokalsinne. Självförtroendet blir också bättre när världen inte längre är så instängd och klaustrofobiskt liten som den har varit. Jag kollade läget i Falun och hur staden såg ut eftersom jag inte kom ihåg det. Jag har varit där någon gång förut, men det var många år sedan. Jag gick in en sväng i Kristine kyrka och lyssnade på en organist som spelade fin orgelmusik.
 
Bilden är från Google bilder eftersom jag inte hade med mig min mobiltelefon för att göra den sociala träningen lite mera hard core. Fast den var hemma på laddning eftersom batteriet var slut. 
 
Sedan gick jag runt kanalen och det är riktigt fint där och så var jag in på Dala muséet och tittade på deras grafikutställning och även konstutställning. De hyllade också författarinnan Selma Lagerlöf och det fanns ett helt rum från 1900-talet tror jag att det var ifrån som en utställning om Selma Lagerlöf . Det kändes som att förflytta sig ett sekel bakåt i tiden. Jag tittade också på en konstfilm i ett annat litet rum på Dalamuséet. Jag har länge velat besöka Falu gruva men jag har inte vetat hur jag ska ta mig dit förut. Men när jag var i Falun idag såg jag att det var skyltat från Dalamuséet till gruvan och då följde jag promenadskyltarna. Det var lite över en kilometer till gruvan och när jag kom fram så var det ett stort berg av gruvstenar först. Det fanns också Höganäskrukor tror jag att det var på en gårdsplan. Det fanns också ett gruvmuséum och så gick det små tåg runt gruvområdet och man kunde även ta en promenad runt gruvan. Jag gick upp på utsiktsplatsen och tittade ner mot stöten som gruvan kallas. Det var från början tre olika gruvor, men de störtade samman en dag för kanske hundra år sedan och sedan såg det ut som en stor meteorit hade träffat jordens yta. Sand och sten och metall och så tyckte jag att jag såg en tunnel som kanske leder ner i själva gruvan. 
 
Den här bilden är från Google bilder och föreställer Stöten som är det som blev kvar när de tre gruvorna störtade samman. Och det var en himla tur att arbetarna som jobbade i gruvan hade ledigt den dan. 
 
 Jag gick också och tittade i affärer och köpte en liten kylskåpsmagnet i glas med en flamingo på! Sedan åt jag en pizza och en coca cola till på Maestro Kebab och pizzeria. Det var riktigt gott och jag är glad att jag jobbar på att ta mig ut mer för mitt liv blir mycket rikare och roligare helt enkelt. 
 
Det gick bra att hitta till resecentrum i Falun och det är ett fint resecentrum. När jag kom fram till spåret som mitt tåg skulle gå ifrån var det riktigt fint där också med utsikt mot en sjö. Men tåget var försenat och det började också regna. Jag gick in till den inglasade vänthallen uppe vid spåren och då öppnade sig himlen helt och det ösregnade och åskade och blixtrade ganska mycket. Det var ändå ganska mysigt att stå och vänta där på tåget men endel andra tågresenärer var av förklarliga skäl stressade eftersom de missade sina anslutande tåg. Har lärt mig en ny sak nu som resenär. Lyckan som man känner när ett ganska försenat tåg äntligen ankommer på sitt spår! Det är en fin resväg att åka tåg mellan Falun och Sandviken och det tar inte så lång tid att åka emellan. Ungefär en timme. Resan gick bra och vi fick stanna några gånger för tågmöte som man brukar få göra när man åker tåg. Tågstationen i Storvik är helt klart den sötaste tågstation som jag har sett hittils och den är en gammaldags fin rosa byggnad. Det var också mysigt att åka tåg igenom Sandviken och se stan från tågrälsen. Jag är glad att jag jobbar så hårt på att ta mig ut för det blir mycket lättare varje gång att resa iväg och jag blir tryggare i mig själv. 
 
 

Kommentera här: