Ett boktips

Jag har läst en bok som jag tycker var bra. Den heter När själen får grönska och den är skriven av Eva Robild. Jag lånade den på biblioteket. Den handlar mycket om att vi nutidsmänniskor har tappat mycket av naturen och att vi ofta är uppkopplade på nätet. Författaren skriver om att vi skulle må bättre av att gå ut oftare i naturen, eller bara sätta oss i uterummet eller på balkongen om sommaren och äta fruckost. Hon skriver också om några enkla yogaövningar och meditation. Jag tycket att boken var mycket läsvärd. Den tar också upp att vi människor från början var jägare och samlare och när vi till exempel går ut i skogen om hösten och plockar blåbär så har vi både jagat och samlat. I boken står det också att vi människor är vandrare och att vår hälsa skulle bli mycket bättre om vi tog en promenad på ungefär 6 kilometer om dagen. 
 
Dikt
 
Se världen som en klump med lera
säger Arbetsförmedlaren 
på jobbpodden. 
Tillvaron är inte konstant för du är fri
att forma din värld som du vill 
forma om den och göra den
lite mer som du vill att den ska vara
Du bestämmer över ditt eget liv. 
Jag tror inte på ödet. 
Jag tror inte att det finns någonting 
som kan säga att tillvaron ska vara
si eller så 
för att ett knasigt öde har bestämt sig 
för att det är meningen. 
Jag har en egen vilja. 
Jag är fri 
att göra mina egna val. 
Men jag får också ta
konsekvenserna. 
Men när jag tänker igenom det 
så är det värt det. 
Som prästen i låneboken från 
biblioteket sa; 
Det är bara när du hoppar 
ut i det okända som du vet
om du är buren. 
Så jag hoppade. 
Eller rättare sagt
hoppade av ett jobb
som inte fungerade.
För mig. 
 
Det var det jag menade.
När jag tog liknelsen
om att hoppa. 
Det är bara i ovissheten 
som jag är fri. 
Det är bara i ovissheten 
som jag känner 
att jag lever. 
När livet inte längre är slentrian. 
Det är i ovissheten 
som jag följer mina drömmar. 
Våga ta en risk. 
Våga följa en dröm. 
Våga vara fri! 

Kommentera här: