Anledningen till att jag sket i Earth hour

Jag struntade i Earth hour i år. Jag kände mig helt enkelt inte motiverad att vara med på evenemanget. Jag orkade inte bry mig. Jag satt och tittade på Stjärnornas stjärna, och käkade Pringles chips som jag sedan struntade i att sopsortera. Jag kastade burken bland kökssoporna och sedan levde jag vidare. Det kändes så meningslöst om jag skulle sitta där i min nedsläckta lägenhet med ett stearinljus och en påse ekologiska nötter. Och så skulle jag väl förutsättas ha dåligt samvete på grund av plastpåsen som de ekologiska nötterna levererades i. Men som sagt, jag käkade Pringles i stället och struntade i att sopsortera burken. Det skulle ha känts så meningslöst att sitta där och tugga de ekologiska nötterna med de tandfyllningar som jag hade inborrade i käften. De bestod av till hälften kvicksilver som är ett av de farligaste och mest giftiga ämnen som vi hanterar idag. Jag tror att plutonium är lite giftigare eftersom det är radioaktivt. Men Socialstyrelsen hade inte ett dugg dåligt samvete för att de borrade in de fyllningarna i min käft när jag var en liten tjej på sju år. Jag blev nedsövd och fick narkosmasken tryckt mot ansiktet av någon som jag inte såg för jag var så rädd. Och när jag vaknade upp hade jag fyra stora amalgamplomber inborrade i käften. Jag har läst att en ganska stor fyllning motsvarar den kvicksilvermängd som finns i 20 batterier. Så jag fick väl sammanlagt en kvicksilvermängd som motsvarar 80 batterier inborrade i käften. Samhället ansåg att tänderna var vällagade och att fyllningarna var heeeeeelt säkra. Sedan förväntades jag, den där lilla tjejen så att säga fungera och leva ett bra liv. 
Det har gått ungefär fem dagar sedan jag borrade ur amalgamfyllningarna hos tandläkaren i Uppsala nu. Jag tycker att jag mår bättre och att jag är lite piggare, men det visar sig om det håller i sig om en månad eller tre. I dag har jag haft min första arbetsdag på jobbet som amalgamfri. Jag har sluppit den blandade kompotten av metallskrot som jag hade inborrad i tänderna och som motsvarar cirka gurka kvicksilvermängden hos 40 batterier. När jag frågade tandis vart kvicksilvret tog vägen så sa han att det kanske återanvänds i batterier. Men jag har läst på nätet att batterier inte innehåller kvicksilver nu utan är alkaliska utav miljöskäl. Hallå, min kropp är också en miljö! Jag har aldrig köpt argumentet att kvicksilveramalgam är fullkomligt säkert i min mun men inte i miljön. Det är så motsägelsefullt. Det är bra att vi bryr oss om miljön, men jag tycker att det är viktigare att skydda människor från kvicksilver än att skydda miljön. Men självklart tycker jag inte heller att vi ska dumpa kvicksilveramalgam i naturen. Definitivt INTE. Det är förbjudet att köra urborrat amalgam i vanliga bilar, men jag får åka i en bil med amalgamfyllningar i tänderna. Det är inte tillåtet att kasta kvicksilver i vattnet, men jag får bada med öppen mun i havet. För mig går inte argumenten ihop på en fläck. 
En av anledningarna till att jag ville borra bort amalgamet var att jag var så trött. Och då menar jag inte bara lite trött. Det kunde hända till och från att jag sov till tolv, ett och att jag kände mig så seg att det var som om jag skulle behöva veva igång hjärnan för att vakna till runt lunch. Det var helt enkelt inte roligt. Därför flyttade jag min tandläkartid som jag hade bokat in i slutet av augusti till den 27/6 och jag ångrar det definitivt inte. Det känns bra att ha borrat bort fyllningarna. Men det var tufft att stå på sig. Jag fick stå på mig rejält. Två läkare, en psykolog, en övertandläkare och två tandläkare sa att amalgam är säkert och att jag skulle strunta i det. Men jag stod på mig. Mina fina vita tandfyllningar kommer alltid stå för att man inte ska lyssna på auktoriteter om man tycker annorlunda. Och då kan man få ha fina vita tandfyllningar. Missförstå mig rätt man ska självklart följa lagar och så. Men om man känner sig felbehandlad inom vården till exempel så tycker jag att man ska stå på sig och göra det man själv tror är rätt, som till exempel att inte lyssna när vårdproffs säger att amalgam är säkert. 
Jag tror att folkhälsan skulle bli så mycket bättre om socialstyrelsen och regeringen tog sitt ansvar och erbjöd fri amalgamsanering åt folket på ett säkert sätt av tandläkare som vet vad de håller på med. Men Socialstyrelsen och vården tar inte sitt ansvar. Vad kan det bero på. Jag har läst i andra bloggar att det skulle kosta så mycket pengar att erbjuda fri amalgamsanering åt folket och då är det billigare tror socialstyrelsen att säga att det inte finns något som kallas kvicksilverförgiftning. Försäkringskassan skulle också få betala ut så in i H-E mycket pengar i skadestånd åt folk för de sjukdomar och åkommor som ev. skulle ha kunnat orsakats av kvicksilveramalgam att det blir billigare att säga att amalgam är säkert. Vanvården har verkligen gjort det stört omöjligt att få en amalgamsanering helt eller delvis ersatt av landstinget eller FK. 
Jag fick läsa på som bara den för att kunna göra min amalgamsanering och gambla lite med min privatekonomi för att kunna göra min amalgamsanering, men det var värt det. Det känns bra att ha fått amalgamet bortborrat. Tandläkaren konstaterade också att det var sprickor i de båda kindtänderna och karies i den ena tanden, men jag har läst att amalgam är så pass giftigt att fyllningarna inte behöver vara helt täta och att kariesangreppen håller sig i schack i dessa lagningar just för att de är så pass giftiga. Men jag har också läst att amalgam sväller med tiden och att det kan göra att tänderna spricker sönder så småningom. Jag fattar heller inte hur Socialstyrelsen kan säga att amalgam är säkert när kvicksilver är mest reaktivt i rumstemperatur. Typ den temperatur som råder i min käft. 
Mina båda kindtänder; 16, och 26 som de heter på tandläkarspråk hälsar i alla fall att de känner sig som nya nu och att det var riktigt länge sedan som de mått så här bra. De båda molarerna hälsar vidare att Socialstyrelsen kan ta sig i häcken i den här frågan! 
 

Kommentera här: