Hejdå amalgamet!

I dag har jag varit till Kristallen kliniken i Uppsala och borrat bort mina amalgamfyllningar. Jag fick skjuts av min snälla brorsa och det tar lite över en timme att åka mellan Sandviken och Uppsala. Jag var nervös när vi skulle åka dit men jag använde mig av en andningsteknik som jag har fått av min arbetspsykolog för att bli lugnare och den fungerade riktigt bra. 
 
 
Det djävla trädet vid E-fyran! Brorsan sa till mig att nu åker vi förbi det djävla trädet och jag tänkte att jag måste hinna med och fota det djävla trädet. Jag hann få upp mobiltelefonen och lyckades ta en ögonblicksbild. 
 
Jag har autism och det innebär att jag har svårt med sociala saker men jag känner mig också trygg när jag har fasta rutiner och när saker och ting är som det brukar vara. När jag och brorsan var till Uppsala förra gången när jag skulle på undersökning hos tandläkaren så stannade vi vid den här rastplatsen. Så därför sa jag att jag tyckte att vi kunde stanna vid den här rastplatsen nu också. Det känns lugnt och bra att stanna och rasta på samma ställe när jag åker till en viss plats. Så funkar jag. 
 
Besöket hos tandläkaren gick bra och jag tycker om Kristallenklinikens väntrum. Man kan verkligen slappna av i det här väntrummet och jag tittade på fiskarna i akvariet för att slappna av. Urborrningen och bytet av tandfyllningar gick bra. Jag tog två lugnande tabletter som jag fått utskrivet av min läkare och sedan berättade min tandläkare hur urborrningen skulle gå till. Jag fick en kofferdamduk runt tanden och sedan en clean up sug som suger upp amalgamångor. Jag hade också en till sug för att suga upp saliv så att jag slapp svälja hela tiden. Innan jag fick de sakerna runt tanden fick jag en rejäl hästbedövning och bedövningssprutan kändes inte speciellt mycket. Nästan inte alls faktiskt. Sedan började tandläkaren borra ur amalgamet och det kändes ingenting men tandläkarborren surrade och jag blev nog mest rädd för ljudet. Men det gick bra och tandläkaren berättade hela tiden vad de gjorde och frågade mig om det gick bra så jag kände att de tog stor hänsyn till mig som patient. De borrade ur den andra kindtanden också och det gick till på samma sätt eftersom de båda lagningarna är ungefär lika stora. När jag och tandläkaren och tandsköterskan väntade på att bedövningen skulle börja verka på den andra tanden så frågade jag dem om amalgam. - Vart tar det vägen sedan undrade jag. Tandläkaren sa att det hamnar i en behållare i klinikens källare och så hämtar ett företag som jobbar med sådant det urborrade amalgamet en gång om året. Tandläkaren sa också att det är stora säkerhetsföreskrifter och att urborrat amalgam inte får transporteras i vanliga bilar, det måste vara speciella transportfordon för att transportera urborrat amalgam. Jag sa skämtsamt att jag åkte hit med amalgamet i mina tänder i en vanlig bil. Tandläkaren sa att det är det många som gör och sedan sa han att man inte får slänga amalgam i vattnet men man får bada med öppen mun i havet! De konstaterade också att jag inte var särskilt tandläkarrädd och det var jag inte heller. Det gjorde inte ett dugg ont eftersom de bedövade så bra och hela tiden berättade för mig vad de gjorde under tandläkarbehandlingen. När jag och brorsan åkte hemåt igen konstaterade jag i bilen att det är väldigt svårt att säga bokstaven P med en helt bedövad överläpp. Ha en bra onsdag på er. Nu ska jag dricka upp min kopp kaffe! 
 
 
1 Anonym:

skriven

Vad skönt att höra att det gått så bra ,stor Kram Erika <3

2 Anonym:

skriven

Vad skönt att höra att det gått så bra ,stor Kram Erika <3

Kommentera här: