Vadslagningen som gjorde Pappa Kalle pank!

I dag var hela släkten och grillade hos Ronnie och Tova. Det tog ett tag innan köttet och veg. biffarna blev varma eftersom Ronnie och Pappa Kalle fick åka en sväng till Ica och köpa mer grillkol och så skulle de förbi något företag som jag inte riktigt vet vad det var och kolla vart det låg. Jag tror det var en trädfirma eftersom brorsan ville ta ner något ruttet träd som stod på tomten och såg ledset ut. Det var en riktigt fin sommarkväll och när köttet äntligen blev klart så var det riktigt gott och det var trevligt att sitta där allihopa och käka och prata. Vi åt potatisgratäng, kött (fast jag käkade vegetariska biffar). Det fanns också halluomi och baguetter. Och så hade Tova gjort en god sallad och dressing med rödlök och vitlök tror jag att det var. Det var den godaste middag som jag hade käkat på länge. 
 
När vi hade käkat klart och var riktigt proppmätta allihopa och skulle dricka lite kaffe på maten så började vi skämta om hur lång tid det skulle ta för Olle att springa från huset och upp för toppen på Kungsberg. Pappa sa att han skulle betala 2000 spänn om Olle sprang från huset och uppför Kungsberg på en halvtimme. Jag skämtade om att jag skulle betala Olle 15 000 spänn om han hjulade uppför Kungsberg och sedan joddlade hela vägen ner. Olle sa: - Jag kan inte hjula. Och jag tänkte: vilken tur! Min faster och farbror Ingalill och Gert tackade för sig efter en trevlig släktmiddag och åkte hem. Jag sa att jag ville stanna kvar och började fundera på hur jag skulle ta mig hem i stället för jag ville inte åka hem redan. Det var ju bra stämning och roligt att träffa allihopa! Jag frågade min syster om jag fick åka med hennes familj och hon sa att det gick bra. Min systerdotter Agnes var inte med för hon ville hellre vara hos sin farmor. Vi skämtade lite mer om den där vadslagningen. En halvtimme är ändå en överkomlig tid. Brorsan tog på sig joggingdojorna så jag började värma upp lite lätt på gräsmattan. Jag gjorde också ett bakåtfall som jag har lärt mig när jag tränade ju-jutsu för många år sedan. Pappa Kalle började ana att den här vadslagningen ev. skulle kunna påverka hans privatekonomi så han sa åt oss att vi skulle tala om vad som fanns uppe vid toppstugan och att vi skulle springa upp för toppen till masten som syns som ett litet streck på bilden för där var toppen på Kungsberg. Jag, brorsan och Olle började jogga. Det kändes bra att agera medlöpare för jag ville gärna hjälpa Olle att dryga ut reskassan eftersom han ska åka till Grekland nästa vecka. Både jag och Ronnie peppade Olle när vi sprang mot Kungsberg. Det tog ungefär tio minuter att springa dit och när vi kom fram sa Ronnie att vi hade tjugo minuter kvar och att det var gott om tid. Men jag var trött. Jag var nog ganska slut efter att ha röjt i förrådet och att lägga in en fet grillfbuffé med extra allt tar också på krafterna och jag hade lite håll, men knäet kändes bra. Jag fick stanna och vila flera gånger men hade bestämt mig för att jag skulle ta mig upp till toppen. Ronnie och Olle joggade före och vi tappade bort varann. Jag gick ända upp till toppen till toppstugan på den högra sidan av berget vid den svarta backen och puckelpisten. Det var fin utsikt och det som jag noterade när jag var uppe på toppen var att det inte fanns någon toa där. Det var kris. Grillbuffé! I say no more! Men jag fick vackert hålla mig. Jag ropade på Ronnie och Olle och jag tyckte att jag hörde dem, men var inte säker. Sedan gick jag neråt igen och tänkte att jag skulle träffa på dem. När jag var vid halva nedförsbacken såg jag Ronnie och Olle som kom från den vänstra sidan. De sa att de joggade till den toppstugan för att de kanske skulle synas bättre från den sidan av backen. De sa att de hade ropat och vinkat. Ingen av oss hade tänkt på att ta med oss en mobiltelefon för att ta en bild. Min syrra kom och mötte oss när vi var nästan nedför backen och vi sa att nu har Olle vunnit vadet. När vi kom nedför backen såg vi pappa och syrrans man John som satt i bilen på parkeringen. Syrran, brorsan och Olle sprang hem fast Olle var av förklarliga skäl trött när han kom tillbaka till huset. Han hade kämpat riktigt bra. Jag orkade inte springa hem eftersom det var lite kris och fick åka bil med pappa. 
 
Ansiktsuttrycken säger allt. Vi har verkligen gått/joggat uppför Kungsberg. Olle och Ronnie var snabbare än mig, men jag tog mig ändå upp! 
 
Jag frågade pappa om Olle vann 2000 spänn och han sa: - Ja han gjorde ju det och lät måttligt nöjd, men han tyckte nog också att Olle hade gjort en riktig bedrift när han tog sig från huset och upp på toppen av Kungsberg på 30 minuter. Ronnie sa att när han tittade på klockan så hade de tre minuter till godo! Pappa kommer nog av förklarliga skäl inte att slå vad med Olle igen. I alla fall inte om så mycket pengar. Och jag kommer att sova gott inatt! 
 
Pappa står och swishar! Trevlig söndag på er! 
 

Kommentera här: