Äntligen vet jag att det ständiga rivandet på min högertass har ett namn.

Jag har länge haft problem med att jag inte kan sluta riva på ett ställe på min högra hand. Det är en valk där nu och området har snarare krokodilskinn än hud och just nu har jag också ett sår där som gör ont när jag tvättar händerna och mest hela tiden annars också. Jag har fått höra att jag ska gå till en läkare men jag har inte vetat vad jag ska säga: - Jo, jag har problem med att jag inte kan sluta riva på ett sår på min hand och jag kan inte sluta riva. Jag har haft det där såret till och från i flera år och jag har fått höra att: - Det är väl bara att sluta riva på såret. Till och från har sårområdet sett riktigt otäckt ut och jag har inte mått bra av det. I fredags rev jag riktigt ordentligt på såret så att det blödde och jag fick använda kompresser för att stoppa blödningen. Det har läkt nu men jag bestämde mig för att nu orkar jag inte med att ha det här jäkla såret längre som jag inte kan sluta riva på. Jag ringde till hälsocentralen i fredags och fick en telefontid med min läkare för att prata om min medicin och hon ska ringa mig om en vecka. I går satte jag mig och googlade på datorn på " kan inte sluta riva på ett sår" för att se vad jag fick fram. Mitt beteende har ett namn. Det kallas dermatillomani eller på engelska: skin picking.
Tydligen är det vanligt att patienten får upptäcka diagnosen själv och sedan ta kontakt med vården. Knasigt hur det är. Beteendet kommer av ett sätt att hantera stress och ångest och för att ta sig ur beteendet så behöver man hitta ett annat alternativt beteende i stället för rivandet. Till exempel att andas eller att använda en stressboll. Fast jag tycker att det borde heta anti-stressboll. Jag har i alla fall börjat använda oparfymerad tvål och locobase hudsalva och så ska jag köpa en stressboll. Även om mitt sår börjar läka nu efter att jag inte har rivit på det i två dagar så är det inte läkt. Jag är mindre symptomfri men orsaken till beteendet sitter i huvudet. Men att mitt besvär har ett namn och en orsak och att det går att göra något för att ta sig ur det gör att jag tror att jag kan bli fri ifrån det. Det finns också olika kriterier för att man ska få diagnosen dermatillomani och jag kvalar in på alla av dem. 
  • Jag har försökt sluta riva men det går inte och jag har rivit på såret till och från i flera år. 
  • Stress/ångest kickar igång beteendet. 
  • Det påverkar min vardag eftersom såret ibland har sett riktigt otäckt ut och det har även påverkat min förmåga att jobba eftersom jag använder händerna mycket när jag arbetar. 
Nu ska jag smörja in mitt stackars sår på högertassen med locobase och i morrn ska jag gå till hälsokost och kolla om de har en anti-stressboll för jag har bestämt mig för att den heter så. Trevlig söndag på er.