Kränkande särbehandling - eller hur vill jag bli bemött?

Jag vill bli bemött med respekt för jag är lika mycket värd som alla andra. Jag vill att min utbildning ska värderas som värdefull av omgivningen, för jag har kämpat lika hårt som alla andra. Jag vill att andra ska se det jag kan, eftersom jag kan lika mycket och är lika intelligent som alla andra. Jag vill att andra talar vänligt med mig och inte använder en skillnad i språket när de talar med mig eftersom jag inte är otrevlig mot andra. Jag vill bli sedd för den person som jag är och för de kunskaper, förmågor och talanger som jag har. Jag vill att andra i första hand ser mina styrkor, och hur mycket jag jobbar med mig själv, och inte mina svagheter. Jag vill att andra i första hand ser mig som person och inte min diagnos, för jag är en person med en autismdiagnos, och inte en diagnos hos en person. Det är en väldigt stor skillnad. Jag vill bli sedd för de bra saker som jag kan, som jag gör och som jag är! Och om man nu absolut känner att man behöver se diagnosen. Se styrkorna och det positiva som också kommer med den och inte bara det negativa. Det kräver en stor styrka, en rejäl portion självinsikt och en stor envishet för att leva ett liv med autism. Det kräver också att jag är beredd att jobba med mig själv och det gör jag. Jag har gjort en jäkla resa för att mitt liv ska se ut som det gör idag, och även för att mitt mående ska vara så bra som det är idag. Det har inte varit en promenad i parken, men det har varit så jäkla värt det. Men andra behöver också acceptera och respektera mig som jag är. Jag är jag, och jag är lika värdefull, kunnig, duktig, kreativ och kompetent som alla andra.